Pina Bausch dog idag.
Jag antar att hennes namn inte betyder så mycket för många som bor i Sverige, och jag ska verkligen inte komma och moralisera över att hennes namn borde vara känt för så många fler än dem som redan känner till det.
Men för mig betyder hon och hennes namn väldigt mycket, trots att jag verkligen inte kan påstå att jag är en expert på moderna dansteaterns område. Pina Bausch är och har varit den enda riktigt stora kulturpersonligheten som har präglat min gamla hemstad Wuppertal under de senaste tre och ett halvt decennier. Pina Bausch var redan en av de mest (er)kända danskoreografer och -regissörer när hon började arbeta i Wuppertal år 1973. Då var jag en lika ohängd som obildad nybliven tonåring som inte hade en aning om dansteater, men som likväl befann sig på invigningen av Wuppertals Schauspielhaus (vår motsvarighet till Dramaten
) och iakttog Pina Bauschs första arbetsdag i min sketna och obetydliga hemstad.
Av någon anledning blev jag alltid stolt över att läsa Pina Bauschs namn i samband med översvallande recensioner från alla möjliga världens håll. Kan det vara så enkelt att hon representerade en sida av min hemstad som ingen annan än hon kunde representera så som hon gjorde det? Eller var det något annat?
För ungefär tio år sedan såg jag en uppsättning av Pina Bauschs “Cafè Müller” och “Våroffer” på Dansens Hus i Stockholm. Jag kan inte påstå att jag verkligen ”förstod” mycket av pjäsernas innehåll, men jag vet att jag blev otroligt berörd av dessa föreställningar.
Med andra ord – jag kan inte heller påstå att Pina Bausch har varit en människa som har stått mig nära. Men jag undrar varför jag har tårar i ögonen medan jag skriver och publicerar dessa rader?
Varför heter Belgien egentligen Belgien?
Nu sitter jag här,