Detta är ett inlägg som jag publicerat tidigare i min numera raderade blogg Om Ukraina i Metrobloggen. Jag ska inte göra det till en (o)vana att publicera gammal skåpmat här. Det kan hända ibland att vissa inlägg kommer tillbaka, men i så fall kommer det att vara välmotiverat. Jag lovar…
Дорогие русскоговорящие посетители моего блога!
Моя жена сейчас переведет ету статю в русский язык, так что не переживайте, скоро у вас будет возможность читать этот текст и на русском
Man kan nog utan överdrift påstå att Ukraina och Ryssland befinner sig i ett litet rus just nu. Nej, det har absolut ingenting med pågående fotbolls-EM att göra, utan med en annan företeelse som eventuellt kan jämföras med fejsboken respektive hysterin kring den när den var som störst.
I Ukraina är det dock inte fejjan som orsakar sömnlösa och genomhukade nätter framför datorn samt 70 procents minskning av produktiviteten på arbetsplatserna, utan det är en sajt som heter Odnoklassniki (=klasskompisar). Den kan jämföras med Stayfriends – som ju också finns i Sverige, Tyskland och andra länder – men Odnoklassniki är mycket mera populär och har även i fråga om omfång och innehåll uppnått rent gigantiska proportioner.
Den ursprungliga avsikten med Odnoklassniki var helt enkelt att erbjuda folk en möjlighet att återfinna gamla vänner och skolkamrater, och det har visat sig fungera väldigt bra. Hittills har 18 miljoner människor från forna sovjetländer anmält sig till Odnoklassniki, och medlemsantalet växer varje dag.
Jag känner till människor som tillbringar flera timmar per dag på sajten Odnoklassniki, där de söker och hittar gamla bekantskaper, knyter nya vänskapsband, diskuterar om allt möjligt på en massa forumsplatser osv. Att denna sajt är särskilt intressant för ukrainare beror kanske bland annat på att många a dem har lämnat sitt gamla hemland för att bo någon annanstans, men känner en stark längtan till Ukraina och nostalgi efter att ha lämnat familj, vänner och bekanta efter sig. För en utvandrad ukrainare är denna sajt en ovärderlig länk till det gamla hemlandet och framför allt till människorna som han/hon varit tvungen att skiljas från.
Nja, är det inte litet överdriven med sidans värde? När jag längtar efter mina nära och vänner så hittar jag på andra sätt att få kontakt med dem. Samma sak gäller kulturen och språket.
Dessvärre, så fick många människor problem just tack vare den sidan och många lämnade den i rädslan att råka illa ut. Har läst om det här http://www.sweden4rus.nu/
Med vänlig hälsning
Tetyana
Kommentar av Tetyana — juni 26, 2008 @ 7:39 e m |