”Video killed the radio star” – javisst, så heter en av alla dessa uttjatade så kallade ”evergreens” som förmodligen fortfarande spelas då och då på någon temakanal med 60-, 70-, 80- och 90-talsmusik. Dessa fyra årtionden kan man ju blanda friskt nuförtiden utan större urskiljning, för vare sig det handlar om 60-eller om 90- talet så är det för dagens unga öronpar ändå samma gamla skrot.
Men naturligtvis hade The Buggles rätt med sin apokalyptiska profetia. Trettio år senare har radiokanalerna definitivt spelat ut sina roller som akustiska biografer eller circustält. Dessa funktioner har ersatts med en slags drive-in-snabbmatskedje-mekanism där nästan helt smak- och nyansbefriade plastbrickanrättningar serveras med inlevelsen av en telefonröst som guidar genom självvalsknappmenyn. Personlig service ska du inte vänta dig, en sådan knapp finns tyvärr inte.
Mina nästkommande inlägg kommer att bli en hejdlöst nostalgisk tillbakablick på svunna tider då radioapparaten var min bästa och bitvis enda riktiga vän. Jag har bestämt mig för att skriva några hyllningar till mina alldeles personliga radiohjältar som väckte, påverkade och formade det viktigaste som finns inom mig, nämligen kärleken till musiken. Strax börjar det…
