Radio Days – Roger Wallis & Kim Loughran

Medan jag fortfarande levde i Västtyskland och bidade min tid inför mitt länge planerade avhopp till Sverige, studerade jag intensivt både svenska språket och svensk kultur. I ett tidigare inlägg om nyligen tragiskt avlidne Lars Hollmer skrev jag lite om detta och ska försöka att inte upprepa mig nu i onödan.

I mitten och slutet av 70-talet fanns det inga paraboler eller satellit-tv-kanaler. Informationsflödet om mitt förlovade land Sverige kom via transistorradio på mellanvåg. Radio Sweden International hette frälsaren, och 1179 kHz var frekvensen, om jag inte minns fel. Det funkade dock bara på kvällstid att ratta in kanalen, och även då var det ofta ett helvete att lyssna, för det var Radio Moskva som låg granne med Radio Sweden och störde de blågula sändningarna enormt.

 Av en slump upptäckte jag en sen lördagskväll en riktig pärla bland alla radiosändningarna, nämligen ”The Saturday Show” med engelsmannen Roger Wallis och australiensaren Kim Loughran. Att lyssna på deras program var viktigare än allt annat för mig, och för deras skull skippade jag till och med många lördagspartyn och diskotekbesök. Ibland var jag tvungen att hitta på rätt så äventyrliga ursäkter inför mina kompisar som genast hade tokförklarat och generalmobbat mig, om jag hade berättat för dem att jag avstod från att festa till förmån av ett radioprogram på mellanvåg.

Roger Wallis’ och Kim Loughrans radioshow var den perfekta blandningen av hyperaktuell svensk proggmusik och vrickade sketcher i stil med Monty Python som drev med aktuella svenska händelser och svenskheten i största allmänhet. Deras satiriska påhopp var både elaka och finurliga, men innerst inne märkte man ändå en mycket kärleksfull relation till Sverige. De kunde verkligen den svåra konsten att göra sig lustiga över ett land och dess människor utan att för den skull förlora respekten och uppskattningen för det. Jag tror jag lärde mig betydligt mer om mitt drömland genom att lyssna på Saturday Show än vad jag fick veta genom mina så kallade ”seriösa” studier. 

Programmet The Saturday Show sändes mellan 1967 och 1981, men jag upptäckte det inte förrän 1977. Jag ska inte ljuga och säga att jag lyssnade på varenda sändning, men säkert på varannan. Vanligtvis hade de bara en timme till förfogande, men ibland gjorde de en utökad nattsändning som pågick till klockan 3 på morgonen. Då bjöd de på live-inspelningar från konserter med de främsta svenska proggbanden. Jag lärde känna musikgrupper som ingen annan i min närhet hade hört talas om och fick något att glänsa med inför polarna. 

På Sveriges Radios hemsida hittade jag en intressant dokumentation av The Saturday Show med flera sketcher som ljudklipp.

Min fråga efter vad Roger Wallis och Kim Loughran gör nuförtiden kan jag delvis besvara själv. Wallis befinner sig fortfarande i Stockholm och är gästprofessor i medieteknik på KTH. Dessutom är han kompositör och ordförande för SKAP (Svenska kompositörer av populärmusik). För några få år sedan skapade han viss publicitet genom att uttala sig positivt gentemot fildelning. Som trivia kan man tillägga att han är medförfattare till Tommy Körbergs ”Judy min vän”, men det är naturligtvis en mycket gammal historia.

Att hitta information om Kim Loughran visade sig vara lite svårare, men enligt mina informationskällor lever även han fortfarande i Stockholm och sysslar numera framgångsrikt med översättningsarbete.