Radio Days – Winfrid Trenkler

 Diesen Artikel gibt es auch auf deutsch – Detta inlägg finns även på tyska

Vem är Winfrid Trenkler? Förmodligen är det denna fråga som ligger på din tunga när du klickar in dig i detta inlägg. Trots att det finns en mångårig bindning mellan honom och Sverige är hans namn ganska okänt i vårt land. I Tyskland däremot är han inget mindre än en legend, särskilt för dem av oss som upplevde sina ungdomsår under 70- och 80-talet. Han var vår musikaliske mentor och lärare. En av väldigt få lärare man verkligen respekterade och tyckte om.

Winfrid arbetade då som programledare på västtyska radiokanalen WDR. Hans program ”Rock-In” och ”Torsdagsradiotek” innebar för oss snorungar ett avgörande steg in i vuxenvärlden. Deras musikutbud avvek väldigt starkt från den vanliga pop- och schlagergeggan som redan på den tiden dominerade musikradion. Här bjöds det plötsligt på helt nya och farliga toner ur stilarter som progg, jazzrock, psychedelia, hard rock, underground och elektronisk musik. Det var här man kunde åka på äventyrsresa till nya, ännu outforskade akustiska öar som var befolkade av mystiska och olikartade varelser med namn som Pink Floyd, King Crimson, Soft Machine, Tangerine Dream, Little Feat, Hawkwind. Att alltid lyssna på ”Rock-In” och ”Torsdagsradiotek” var obligatoriskt i min bekantskapskrets, i alla fall om man inte ville riskera att halka efter i det senaste snacket. 

Senare – det var redan i mitten på 80-talet – koncentrerade sig Winfrid mera på elektronisk musik och ledde programmet ”Schwingungen”. Även dessa sändningar fick så småningom stjärnstatus och lyckades vinna många nya vänner för denna musikaliska riktning. I samband med detta program organiserade Winfrid förresten en utsökt elektronikfestival som ägde rum flera somrar i rad på ön Valö i närheten av Pinnarp (Östergötland). Tyvärr nappade svenska musikälskare aldrig riktigt på denna festival, utan det blev för det mesta en tillställning dit många tyska elektronikfans vallfärdade.

Kärleken till Sverige har Winfrid Trenkler dock bevarat, för sedan ett antal år tillbaka lever han faktiskt permanent på olika ställen i vårt land. Han valde Sverige till sitt nya hemland efter att ha motarbetats i åratal av den ”nya tidens” kommersiella krafter som inte tyckte att det fanns plats för de musikaliska nischer som hans program fyllde. Slutligen blev han regelrätt utmobbad av samma radiostation som har honom att tacka för väldigt mycket. Under 23 år var det nämligen han som till stor del präglade denna kanals progressiva image och jämförelsevis höga nivå.

Winfrid Trenkler är en programledare som radion skulle behöva många av även idag. Det som gör honom så oerhört sympatisk och unik, jämfört med alldeles för många av dagens mediaprofiler, är framför allt hans arbetssätt. Han är otroligt kunnig på ett ofantligt brett område och även retoriskt mycket begåvad. Men han använder sitt medium aldrig för att framhäva sig själv, utan först och främst innehållet i sina program. Hans enkla budskap är att det inte är han som är stjärnan, utan musiken och de som gör den. Han har aldrig försökt profilera sig genom fåniga, fåfänga flamserier, utan hållit en seriös och saklig framtoning utan att för den skull vara humorbefriad eller snustorr. Och alltid var det musiken som stod i mittpunkten, utan några kompromisser. Om Winfrid tyckte det var läge att presentera ett album i sin helhet, så gjorde han det. Och om en låt råkade vara 33 minuter lång (som Grobschnitts ”Solar Music”, en av mina livstidsfavoriter), så fick det helt enkelt ta 33 minuter av sändningstiden att spela upp just denna låt i hans program. Oavkortad och utan något irriterande mellansnack. Det var i hans program jag lärde känna och blev förälskad i ett stort antal album som fortfarande idag är mina absoluta favoriter, t.ex. ”Forever Changes” (Love) eller ”Triangle” (Beau Brummels). Det var tack vare honom jag grundlade min karriär som evig fattiglapp, vilket beror på att jag  – efter att ha lyssnat på hans program – alltid gick ut och köpte alldeles för många skivor för alldeles för mycket pengar. Men hellre vara en fattiglapp och ha denna akustiska rikedom i hemmet, än att vara materiellt rik och ha gått miste om alla dessa musikaliska juveler.

Danke für die Musik, Winfrid!