Att skriva en artikelserie om radioprofiler utan att hedra Kjell Alinge vore förmodligen lika tråkigt och omöjligt som att skriva om gymnastik utan att nämna Olga Korbut eller om konståkning utan att minnas Toller Cranston.
Vi som i sann eufemistisk anda kallar oss ”mogna” eller ”erfarna” känner naturligtvis till Kjell Alinge sedan radions mesozoikum, men det smärtar enormt när man tänker på att det säkert redan finns minst en och en halv generation som med största sannolikhet inte har den blekaste aning om vem han är och varför. Kjell är förmodligen en av de allra sista som vet att radio inte bara är ett medium för att förmedla nyheter, reklam och så lite musik, utan att dess dimensioner är lika oräkneliga som stjärnor på en klar natthimmel. Han har förstått att språket framför allt är en gigantisk leksakslåda och att ljudvärlden är en gränslös äventyrspark. Kjell är en bokstavsskulptör med halsbrytande associeringsförmåga. De oavslutade meningarnas och avhuggna ordens stora mästa… ja, just det.
Men det som främst av allt kännetecknar Kjell Alinge som en sann radiokonstnär är hans underbara förmåga att välja musik, toner och ljudkollage – och sedan helt enkelt bara hålla tyst under 20-30 minuter. Det är denna utsökta talang som flera av mina favoriter bland radiopratarna äger, men Kjell har verkligen utvecklat den till stor konst. Hans program ”Eldorado” – som nuförtiden sänds på torsdagar i P2 mellan 22.30 och midnatt – kan jag dyka in i helt blint och när som helst, och ändå förstår jag alltid genast att det är DET program jag lyssnar på just nu. En annan egenskap som Kjell delar med alla mina radioälsklingar är hans kompromisslöshet när det gäller musikurvalet. Har han bestämt sig för att större delen av programmet ska bestå av olika versioner av ”Summertime”, så är det bara att acceptera detta faktum, och det gäller då inte bara under en enda ynklig kvällssändning, utan flera veckor i rad. Så det så och bassånivet. Och överhuvudtaget blandas ljuden och tonerna sjukfriskare och tjolahoppigare än i vilket annat radioprogram som helst. Genregränsers och kategoriers enda vettiga syfte är att bli utsuddade från hörselgångens yta. Medan politiker och samhällsdebattörer bara släpper verbala smygfisar om mångfald och öppenhet, så tillämpar Kjell Alinge och hans ljudtekniker Tomas Birnik just dessa begrepp mycket enkelt och effektivt genom att dra i sina reglage.
Eldorado Gå dit i kväll…
mmmm..han är bäst. Alla mina tonåringar blev helt begeistrade de också, vi satt på ön i somras och ”kurade skymning” till Eldorado, precis som jag gjort hela livet..
Kejll skall ju göra TV nu, får se om han får den uppmärksamhet han förtjänar
Kommentar av Raggoparden — januari 30, 2009 @ 8:04 e m |
Hej!
Vilken fin krönika du skrivit om Kjell Alinge!
Jag arbetar som webmaster på P2 och vill passa på att tipsa om att vi nu kopplat på Twingly på Eldorados webbsida. Som du kanske vet måste man ”pinga” sin blogg hos Twingly för att blogginläggen skall dyka upp, på Kjells sida t ex (samt länka tillbaka till sidan, vilket du gjort).
http://www.twingly.com/
Med vänliga hälsningar
Liv Ravnböl
webmaster.p2@sr.se
Kommentar av Liv Ravnböl — februari 19, 2009 @ 4:42 e m |
Eldorado – alltid ett program i min MP3 spelare!
Underbart program !
MVH
Larsson
Kommentar av Björn Larsson — mars 9, 2009 @ 9:40 f m |